....

kommer nog att byta blogg, och kommer inte starta igång den innan ja känner att jag mår betydligt mycket bättre. orkar inte mer att bara skriva en massa negativt.

på återseende!

.

behöver en break.
känner mej så nere och less på att det aldrig riktigt kan fungera.
minsta lilla gör mej nu gråtfärdig.
ringa eller inte ringa?
denna dagen kan gå till historiens värsta i mitt liv.

just nu är detta i särklass den mes deprimerande och suraste blogg.
råder er nästan att inte läsa.

hoppas på en vändninga jäkligt snart,
för detta orkar jag inte med.

är så trött. så trött.

.<3.

Hon är världens vackraste, sötaste och goaste bäbis och jag älskar henne verkligen över allt. Men varför måste det vara så förbannat svårt..?
Jag har verkligen fått en dotter som vet precis hur hon vill ha det, synd bara att mamma uppenbarligen inte kan förstå henne. Igår fungerade det.. Okej, kan man väl kanske säga?
La henne igen på morgonen vid 8.30, då hade hon varit vaken 2 timmar ganska exakt. Då sov hon 2½ timma i sträck, sov till och med  över lunchmålet. Såg sedan redan efter 1½ timma att hon var trött, så jag la hene, tog väl en kvart och sen sov hon en 30 minuter, men var fortfarande trött.
Tog upp henne efter en stund, och la henne sen igen vid 15. Tog kanske 30 minuter, sen sov hon 20.
Varför vaknar hon igen? Jag menar, hon är jue fortfarande trött när hon vaknar!

Min nya teori är nu då att 1½ timma är för tidigt, ska idag ge mej på 2 timmar istället.
Hon är ruskigt svår att förstå sig på denna lilla dam.

Och numer vaknar hon inte klockan 4 på natten, utan har börjat med ungefär runt 1 tiden istället, riktigt skoj. Och natten till i går var det hela natten sen också.
Nu inatt, tack och loc, räckte det med lite mat och en somnade hon om.

Jag har hela tiden sagt också att nattningen, den är de aldrig några problem med. Klart att det skulle vara det igår. Då fick jagbara panik och kände att jag inte orkade mer.
För nattningen, det säkraste kortet som jag alltid haft, den får bara inte krångla. Får inte.

Ny dag och nya utmaningar.

Idag börjar försök nummer 2 med Isabell och försöka få in lite sovrutiner.
Idag ska jag ändra lite på antalet timmar som hon ska vara vaken, då det absolut inte fungerade att ha henne vaken i 4 timmar i sträck. Då blir hon för övertrött och HELT omöjlig att få att somna in.
Så ska vi se hur denna dagen slutar.
Det konstiga är ändå, spelar ingen roll hur många timmar hon varit vaken på eftermiddagen, utan när pyjamasen åkt på och maten med så somnar hon inom 15-30 minuter utan problem. Inget bråk ingenting.
Handlar väl kanske bara om en vanesak?
Ja, vi får se.

Idag ska tant Johanna komma på lite kaffebesök, ska bli en massa trevligt, då jag inte träffat henne sen dopet, saknar jue! Annars händer nog inte en massa spännande i Varnum för dagen.

Enna tuffa dagar :/

Varit ett par utav dom de senaste dagarna, fick världens massa bryt i helgen och har mått halvkasst.
Isabell vill jue som sagt inte riktigt komma till ro dagtid och därmed inte sova, och detta är ett jättejobbigt problem. Med tanke på att hon istället är supertrött och jättetjurig, så är det inte speciellt kul.
Fick tipset om att börja med 5 minutersmetoden redan nu. Tänkte inte börjat med den innan hon var åtminstone 4½-5 månader gammal. Men kan jue iaf prova. Funkar det så funkar det.
Så har provat mej fram lite nu idag med hur jag ska lägga henne, vad hon vill och vad som funkar för oss båda.

La henne i morses efter att hon varit vaken i 2 timmar, hon skrek i 10 minuter och sen stenslocknade hon. Provade sen att jag skulle hålla henne vaken mellan 10.30 och 14.30, dvs när hon äter, för att tanken var att maten skulle söva henne på eftermiddagen. Men, gick inge' vidare de där alls. Hon skrek i 1 timme och 5 minuter, sov 20 minuter och vaknade igen och skrek. Så gav upp och hon fick vara uppe. Inte heller någon hit då hon fortfarande var super trött.

Varje kväll när jag lägger henne, så ger jag alltid mat, vaggar och lägger ner henne när hon nästan somnat. Testat nu 3 kvällar i rad att bara lägga ner henne, och utan problem så har hon sovit som en stock.

Så varför har jag vaggat henne innan..?!!

Så summakardemumman är att jag kan inte ha henne vaken längre än 2 timmar, då blir hon övertrött och det går inte få henne och sova utan en kamp som heter duga. Och varför ska man utsätta både henne och mej för det om man inte behöver..? OCH hon kan somna utan problem även om jag inte vaggar henne.

UNDERBART.

..

Har ingenting positivt just nu att skriva/säga, så kommer bli ett litet uppehåll från bloggen ett tag.
Får se när jag dyker upp igen.

Ett inlägg.

Måste göra ett inlägg angående en kommentar som jag fått om mitt inlägg "The biggest issue of my life :/"

loppan om The biggest issue of my life :/: låter som du har nån ätstörning du behöver hjälp det finns psykolog på mödravårdcentralen .

Eehhmm.. I wish..?
Skulle JAG ha en ÄTSTÖRNING? Behöver man inte spy upp maten eller låta bli och äta för det?
Är man inte i regel smal då? Aldrig hört talas om en ÄTSTÖRNING när man mår dåligt över sin vikt och kropp, och man kan inte gå ner i vikt hur man än gör..? Jag har försökt att gå ner i vikt de senaste åtminstone 3 åren, men uppenbarligen aldrig lyckats.

Det som jag skrev i början av det inlägget handlade om mej för nästan 15 år sen, och MYCKET har hänt sedan dess.
Visst, en dröm är att vara "normalviktig", må bra och känna mej snygg. Vilket jag aldrig har gjortm enligt mej själv. Jag väger just nu 5-10 kilo mer än vad jag ska, enligt mitt BMI så är jag "överviktig och behöver gå ner". Jag har ont i mina knän och vader varje dag. Så jag BEHÖVER gå ner i vikt, både för det fysiska och det psykiska tillståndet.

Visst, jag behöver hjälp som du skriver, men knappast mot en ätstörning men med lite övervikt istället.

En hyffsad natt

Har kanske gett Isabell nappen 1 gång eller så inatt.
Gav mig faan på att jag skulle "ignorera" henne om hon bara gnydde och inte skrek.
Fungerade ganska så bra får jag säga, somnade om vid ett tillfälle och vaknade 2 timmar senare. Det är jag som är för nyfiken och mån om alla andras välbefinnande, idetta fall, Daniels. Men han vaknar jue kanppt aldrig när vi är uppe mitt i natten eller om hon skriker, så jag förstår inte varför jag ska vara så mån om att hon inte skriker så vi väcker honom..? För det gör vu jue ändå inte..? Och, ändå. Vad gör det om han vaknar, that's life? Vi har ett litet barn och då är de jue så.
Det är jue bara sån jag är för det mesta, jag bryr mej mer om alla andra än mej själv. Alltid vart så. Puhf..

Händer idag då..?


Ofattbart, har så svårt att förstå..

Att för bara 4 månader sen så var detta jag, varför är set så lätt att glömma egentligen?
Hade den där magen i 9 månader, typ, och bara så där så kan jag inte ens minnas hur det var.
All smärta med foglossningar och allt, det minns jag, också typ, men inte magen.

Knas..



Och ut kom en vacker prinsess! <3

Det var en utmaning! (:

Åkte till affären innan, och självklart så kände jag mej hungrig när vi väl var där inne. Och som en gammal vanlig tanke så tänkte jag på godiset, och sen tänkte jag på drickorna. Allt som man bara skulle kunna proppa i sig och dämpa hunger med. Men det som också skulle få mej att må riktigt dåligt bara sekunder efter att den landat i magen. Så gick därifrån utan en endaste godisbit. Det var tufft långt hem på vägen också, och grämde mej faktiskt att jag inte hade köpt något godis. Men nu, i efterhand, så är jag väldigt glad att jag inte gjorde det iaf.

Apropå detta, har en ganska så fin våg idag med. En riktig glädjevåg! :D
Hade minsann gått ner upp emot en 5-6 kilo, bara på 1 dag! Haha, jomenvisst. Den är kanske inte riktigt så pålitlig den dära :D

Dags att nana kudden. det är riktigt tidigt, I know, men jag vet jue samtidigt vad som väntar inatt och imon bitti vid en halv 7 går vi jue upp i vanlig ordning. Så det är bara och säga god natt!

En bok.

Var länge sen jag läste en bok faktiskt, men beställde en idag iaf.
Den heter "Att växa och upptäcka världen" av Hetty van de Rijt och Frans X Plooij.
Läste mej fram lite på internet om den och den verkar vara väldigt omtyckt, intressant och riktigt bra.
Den handlar om den 7 olika utvecklingsfaserna som ett barn går igenom det första året.
Återkommer med en recension när jag kollat lite i den, får den väl nästa vecka! :D


Tror..

att jag kanske är nått på spåren nu, känner mej iaf lugnare nu när jag vet att det kanske har en förklaring. En ganska så självklart förklaring faktiskt, men inte så lätt att veta när man är första gångs förälder.
Kan sluta och känna mej förvirrad, knäpp och som en dålig mamma nu tror jag.
Försöka att rida ut stormen bara.

Hittade det här iaf: http://www.niomanader.se/content.asp?ID=182

Bebisen har sovit bra men vaknar nu plötsligt på natten!
Ja, alltså en av de saker som påverkas mest när bebisen hamnar i en sk ”utvecklingsfas” är just sömnen. Förändrat humör samt förändrade mat- och sömnvanor brukar vara ett bra tecken på att barnet är i en utvecklingsfas. Dessa faser är återkommande under hela fösta året, men även senare också.
En sådan fas brukar inträffa när barnet är någonstans mellan 3½-5 månader.
Faserna kan vara ganska påfrestande, men passerar. Fortsätt med rutinerna oavsett. Traggla, traggla och traggla...som en gammal hemläxa.

Hittade även på ett annat ställe att utvecklingsfaserna var;
5 veckor, 7-9 veckor, 11-12 veckor, 14-19 veckor, 22-26 veckor, 33-37 veckor och 41-46 veckor.

GOD BLESS THE INTRENET!

Jakten på lyckan.

Varför ska Isabell vara så fruktansvärd svår att förstå sig på?
Vet ingenting om henne ännu känns det som. Vad hon tycker om och inte tycker om. Hur mycket hon egentligen vill äta om dagarn, hur mycket hon vill sova. Ingenting vet jag känns det som. Känner mej helt lost och som en totalt värdelös mamma som inte efter nästan 4 månader kan förstå sig på sitt eget barn.
Varför är hon missnöjd om dagarna? När är hon det inte? Jag fattar ingenting verkligen.
Vad är det som är fel och vad gör jag för fel egentligen?
Känner mej i skrivande stund så toalt olycklig och ensam. Vet inte vem jag ska prata med, varför vill någon lyssna på mig och mina ständiga problem med Isabell? Tack och lov för denna blogg. Superenkelt att bara skriva av sig utan att behöva bry sig om någon lyssnar eller inte. Det gör jue du om du känner för det eller inte, annars är det bara att trycka på krysset i högra hörnet.

Hade behövt någon att bolla med. Önskar att någon bara hade kunnat säga: "Testa det här" och det hade funkat. Känns som att jag skulle behöva ett mirakel nu.
Vill bara att hon skulle vara nöjd och glad lite bebis.
Visst, hon är absolut annorlunda sen för 2 månader sen, då var det värre. Men det är verkligen frustrerande att inte veta vad hon vill så att hon mår bra och känner sig nöjd. Efter nästan 4 månader så känns det som att jag borde ha många fler svar än vad jag har.

Jag mår just nu skit. Vet inte alls vart jag ska ta vägen

Vad kan det bero på egentligen?

På morgonen så går vi upp, byter blöja och jag sättr Isabell i babysittern medans jag går och värmer henns mat. När vi ätit mat så sätter jag henne igen i babysittern så att jag kan få dricka en kopp kaffe.
Detta går JÄTTEBRA, och hon kan i princip sitta i en timma i sträck i babysittern. Pratar, skrattar och tittar på tecknat. Hon är superlycklig, go och glad i 2½-3 timmar från att hon gått upp tills att jag lägger henne igen.

MEN.
Det funkar nästan aldrig någon mer gång under dagen. Inte heller i babygymet.
Jag kan inte för mitt liv förstå varför det fungerar så bra på morgonen, men inte någon mer gång under dagen. Vad är det som är skillnaden..?
Hon känns så missnöjd, men sitter jag ejemte henne, så funkar det hyffsat. Annars får jag bära runt henne för att hon ska vara lycklig. Knappt att det går att busa med henne i soffan heller.
Lät henne skrika igår när jag hade lagt henne i babygymmet eller satt henne i babysittern. Men det avtog aldrig föränns jag tog upp henne.

Vad kan detta egentligen bero på? Någon som har något bra tips?
Varför är hon missnöjd?


Viss hon är säkert bara social, en jättebra egenskap. Men kom igen, jag kan jue knappast gå och bära på henne hela tiden. Jag får aldrig någonting gjort och hon utvecklas aldrig. Hur ska hon kunna lära sej att vända runt, krypa eller greppa saker om jag bär på henne?


Önskar att du var här..


Ett löftet (Fredagen 1 oktober)

From idag till 31 december ska jag inte äta: (minst till 31 december)
- Godis
- Kakor/bullar
- Dricka saft/läsk
- Skräpmat
- Bröd

Ska se vad det kan göra för skillnad om någon skillnad.
Hur svårt kan det vara?
Min tankegång är och har alltid varit nånting i stil med att "måste jue äta innan det tar slut, så jag får." Eller "Det bjuds jue, så klart jag ska äta. För det är gott!"
Självklart är det, det. Men det är jue heller knappast sista gången som jag kanske får se en bulle, eller just den godisen. Det är knappast det sista "exemplaret" på jorden, men jag har alltid betett mej som det, som att om jag inte äter detta nu, så går jag miste om massor. Ehhmm, nej?

Konstaterade igår att jag bara mår dåligt när jag ätit godis eller kakor eller liknande, så varför fortsätter jag..?

"Nu får det vara nog! Jaaaa det får det!"

Fredag 1 oktober.

För mycket tankar och alldeles för litet huvud.
Idag är en dag då ensamheten knackade på dörren, och jag öppnade.

RSS 2.0