Har precis nattat min sessa, för natten förhoppningsvis, och sitter här nu och lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker tillbaka till min tid då jag arbetade på Ericsson, för den påminner mej nått grymt om den tiden. En tid som privat var ruskigt komplicerad, men en fantastisk tillflykt med jobbet. Det var en fin tid de månaderna.
Aldrig någonsin trivts så jäkla bra. Tack alla fina människor som jag jobbade med då som fick mig att överleva de månaderna som varit de tyngsta någonsin i mitt liv.
Känner en sån otrolig saknad idag, alla dagar. Hjärtat känns halvt och ingen att prata med om det.
Känns ganska klyschigt att säga (skriva), men jag har ta mej faen inga vänner, ingen att direkt anförtro mej åt.
Såg häromdagen av en slump att jag har 301 (!!?!) vänner på Facebook. Och vilka är ni alla egentligen?
Ingen vän som jag ringer när jag känner att jag mår dåligt och bara behöver prata, eller någon som jag känner att jag vill ringa bara för att berätta att något kul hände idag.
Lärde mig häromdagen att man inte kan lita på någon annan än sig själv, för gör man det, så biter det dig till slut i arslet, och det svider. Ganska länge.
Hade en gång en hel bunt med vänner, och två personer som jag ansåg var mina bästa vänner. Borta. Sedan länge så är dom borta, och jag saknar att ha en sån vän. Såg nånting på TV idag som dom sa att det är svårare att skaffa sådana vänner jue äldre man blir. Är det meningen nu då att jag ska leva ensam, vänlös, bästavänlös för resten av mitt liv?
</3
Kommentarer
Postat av: Tini
Aldrig någonsin trivts så jäkla bra. Tack alla fina människor som jag jobbade med då som fick mig att överleva de månaderna som varit de tyngsta någonsin i mitt liv.
Känner en sån otrolig saknad idag, alla dagar. Hjärtat känns halvt och ingen att prata med om det.
Känns ganska klyschigt att säga (skriva), men jag har ta mej faen inga vänner, ingen att direkt anförtro mej åt.
Såg häromdagen av en slump att jag har 301 (!!?!) vänner på Facebook. Och vilka är ni alla egentligen?
Ingen vän som jag ringer när jag känner att jag mår dåligt och bara behöver prata, eller någon som jag känner att jag vill ringa bara för att berätta att något kul hände idag.
Lärde mig häromdagen att man inte kan lita på någon annan än sig själv, för gör man det, så biter det dig till slut i arslet, och det svider. Ganska länge.
Hade en gång en hel bunt med vänner, och två personer som jag ansåg var mina bästa vänner. Borta. Sedan länge så är dom borta, och jag saknar att ha en sån vän. Såg nånting på TV idag som dom sa att det är svårare att skaffa sådana vänner jue äldre man blir. Är det meningen nu då att jag ska leva ensam, vänlös, bästavänlös för resten av mitt liv?
</3
Livet känns jävligt hårt ibland,så förstår precis hur du beskriver.
Men det är nog faktiskt så att man har mer "ytliga" vänner än mer än sådana som faktiskt finns där jämt.
Å det känns jävligt tungt.Men jag hoppas du vet vilka som står dej nära och bryr sej.Jag kan lova dej att de finns där även fast man kanske inte pratar kontinuerligt el ses.Men finns där det gör dom.
Ha det bra nu gumman och har du tråkigt åk ner till olofsbo för här är vi nu:-)
De vart hemskans va du verka nere, inge skoj de där. Har nog aldrig hört till dina bästa vänner tror ja men ja tycker minsann att vi har haft ganska roligt periodvis när vi umgåtts.. =) så e de nånting så e de bara å slå en pling å tjata lite, om inte annat bara om absolut ingenting så kan livet kännas lite roligare å lättare sen.. =) Men de e kul å läsa att de går bättre e mini å att hon e gladare å så iaf.. =) du får krama henne från mej, å så vill ja gärna att du skickar en bild på henne nytagen när hon e riktigt näjd så ja får se henne ordentligt.. =)
Hör av dej om de e nåt
Kram vi långt bort i skogen.. =)
