Ensamtid?
Oj, vad de senaste dagarna har varit jobbiga. Mycket tack vare värmen, men också tack vare att Isabells mage verkar ha knipit ihop sej och gett henne en massa gaser. Så det har varit en jäkla massa bärande och vakna timmar, så har inte fått vara för mej själv speciellt många minuter de senaste dagarna.
Känner mej just nu som ett känslomässigt vrak. Vet varken ut eller in eller vart jag ska ta vägen. Just nu så sover hon, för första gången på flera dagar, ensam i sin säng. Annars har enda gången som hon sovit säkert, varit på min mage. Har jag försökt att lägga ifrån mig henne, så har hon vaknat. Lägger jag henne ensam på en filt eller liknande, då skriker hon. Så de har knappt varit enkelt att andas de senaste. Så åkte in i förrgår kväll med henne till BARN, en läkare tittar på henne i två sekunder och säger; "kolik". Tack för den. Dom ger henne alvedon (från 5 kg när hon väger 4,3?!!) och skickar hem oss. Efter nogrannt övervägande och tänkande, har jag själv konstaterat att de knappast kan vara kolik. Det stämmer inte överens. Men, dock är det något som hon är onöjd med, men fan att det ska vara så jävla svårt att ta reda på vad det kan vara! Just nu är jag inne på teorin att hon äter för lite och då konstant är hungrig. För hon har ätit nu 120 ml i ca 2 veckor, så rent teoretiskt, så borde det ha ökat något nu. Men när hon äter, så somnar hon nästan varje gång, och ger mej då en signal att hon är mätt. Men kanske är det så att hon är en period-ätare? Alla dessa olika teorier som finns.
Känner mej så otillräcklig som mamma just nu, när det är så svårt att lära känna henne och veta vad hon vill och inte vill. Viss, hon är bara 1 månad, men borde jag inte lärt känna henne någorlunda nu?
Känner mej så fruktansvärt otillräcklig och ensam just nu. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Känner mej just nu som ett känslomässigt vrak. Vet varken ut eller in eller vart jag ska ta vägen. Just nu så sover hon, för första gången på flera dagar, ensam i sin säng. Annars har enda gången som hon sovit säkert, varit på min mage. Har jag försökt att lägga ifrån mig henne, så har hon vaknat. Lägger jag henne ensam på en filt eller liknande, då skriker hon. Så de har knappt varit enkelt att andas de senaste. Så åkte in i förrgår kväll med henne till BARN, en läkare tittar på henne i två sekunder och säger; "kolik". Tack för den. Dom ger henne alvedon (från 5 kg när hon väger 4,3?!!) och skickar hem oss. Efter nogrannt övervägande och tänkande, har jag själv konstaterat att de knappast kan vara kolik. Det stämmer inte överens. Men, dock är det något som hon är onöjd med, men fan att det ska vara så jävla svårt att ta reda på vad det kan vara! Just nu är jag inne på teorin att hon äter för lite och då konstant är hungrig. För hon har ätit nu 120 ml i ca 2 veckor, så rent teoretiskt, så borde det ha ökat något nu. Men när hon äter, så somnar hon nästan varje gång, och ger mej då en signal att hon är mätt. Men kanske är det så att hon är en period-ätare? Alla dessa olika teorier som finns.
Känner mej så otillräcklig som mamma just nu, när det är så svårt att lära känna henne och veta vad hon vill och inte vill. Viss, hon är bara 1 månad, men borde jag inte lärt känna henne någorlunda nu?
Känner mej så fruktansvärt otillräcklig och ensam just nu. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Kommentarer
Trackback
