Jeanetteee

Kom på mej själv idag när jag precis skulle öppna min mun för att gnälla och klaga över nånting, att det är slut med det. Har tänkt på det faktum hur mycket som människor pratar bakom varandras rygg egentligen, att det slog mej, hur mycket och vad säger alla egentligen bakom min rygg? För jag tror knappast att jag är en sån älskvärd person att det inte finns någonting ont att säga bakom min rygg. Knappast.
Samtidigt så slår det mig, hur lite jag faktiskt bryr mig om vad som dom kanske, eller kanske inte säger, för jag vet jue i skrivande stund ingenting av vad det kan vara.
Men beslöt mej samtidigt som jag kom på det, att förhoppningsvis min skvaller tid är över.
För om man tänker på det, så är det bra tragiskt över hur mycket skvaller som man har och säga, och hur mycket utav allt skvaller är egentligen snälla saker?

Blev också varse häromdagen, hur något som man för länge sedan berättade för någon som man ansåg sig lita bra mycket på, sedan gått vidare. Och som jag inte kan förstå varken varför eller hur.
Visade sig dock bara att det är ännu en person som jag inte tänker dela vissa saker med.
Känner i skrivande stund, att det nog inte finns någon kvar som jag skulle kunna ringa bara för att tjöta av mej om saker, goda och dåliga. Ingen som jag riktigt, riktigt litar på att det inte biter mej i arslet vid ett senare tillfälle.
Vem kan man lita på numer, mer än sig själv?