Dröm eller önskan?
Hade en riktigt skum dröm i morses efter att Daniel gått till jobbet.
Vet vart den kommer ifrn, då jag fick höra igår att en väns bäbis ligger fel och inte vill vända sig, så hon har fått planerat kejsarsnitt nu. Samma sak hände jue mej i drömmen.
Men herregud vad verklig den var! Fick se min bäbis ögon och allt genom ultraljudet, helskumt faktiskt.
Men "hon" (som dom sa i drömmen) låg uppåt och snett med kroppen, så jag skulle åka hem och packa en väska för att sedan komma till förslossningen på lördag.
Det skumma är nu att jag är helnervös över att gå till BM imon, är rädd för att hon ska säga att bäbis ligger fel. Imorgon blir jag nämligen tvungen att åka dit igen själv, då Daniel måste jobba i Björketorp imon. Så de förvånar mig inte om något inte står rätt till då, som förr-förra gången.
Samtidigt, så är jag riktigt jävla nervös och ser inte alls fram emot förlossingen, så frågan är egentligen om det var en dröm eller en önskan att de ska bli så.. För genom hela graviditeten så har jag önskat mej kejsarsnitt, är det konstigt?
alla säger till mig, att du vill inte göra kejsarsnitt, man vill föda vaginalt, men jag vill verkligen inte de!
Inte så att jag är rädd för smärtan, utan fine, den kommer att finnas där oavsett, men jag är nog mest rädd för efteråt, hur allting kommer kännas och allt..? Är jag cepe som tänker så?
Vet vart den kommer ifrn, då jag fick höra igår att en väns bäbis ligger fel och inte vill vända sig, så hon har fått planerat kejsarsnitt nu. Samma sak hände jue mej i drömmen.
Men herregud vad verklig den var! Fick se min bäbis ögon och allt genom ultraljudet, helskumt faktiskt.
Men "hon" (som dom sa i drömmen) låg uppåt och snett med kroppen, så jag skulle åka hem och packa en väska för att sedan komma till förslossningen på lördag.
Det skumma är nu att jag är helnervös över att gå till BM imon, är rädd för att hon ska säga att bäbis ligger fel. Imorgon blir jag nämligen tvungen att åka dit igen själv, då Daniel måste jobba i Björketorp imon. Så de förvånar mig inte om något inte står rätt till då, som förr-förra gången.
Samtidigt, så är jag riktigt jävla nervös och ser inte alls fram emot förlossingen, så frågan är egentligen om det var en dröm eller en önskan att de ska bli så.. För genom hela graviditeten så har jag önskat mej kejsarsnitt, är det konstigt?
alla säger till mig, att du vill inte göra kejsarsnitt, man vill föda vaginalt, men jag vill verkligen inte de!
Inte så att jag är rädd för smärtan, utan fine, den kommer att finnas där oavsett, men jag är nog mest rädd för efteråt, hur allting kommer kännas och allt..? Är jag cepe som tänker så?
Kommentarer
Trackback
