En hyffsad natt
Har kanske gett Isabell nappen 1 gång eller så inatt.
Gav mig faan på att jag skulle "ignorera" henne om hon bara gnydde och inte skrek.
Fungerade ganska så bra får jag säga, somnade om vid ett tillfälle och vaknade 2 timmar senare. Det är jag som är för nyfiken och mån om alla andras välbefinnande, idetta fall, Daniels. Men han vaknar jue kanppt aldrig när vi är uppe mitt i natten eller om hon skriker, så jag förstår inte varför jag ska vara så mån om att hon inte skriker så vi väcker honom..? För det gör vu jue ändå inte..? Och, ändå. Vad gör det om han vaknar, that's life? Vi har ett litet barn och då är de jue så.
Det är jue bara sån jag är för det mesta, jag bryr mej mer om alla andra än mej själv. Alltid vart så. Puhf..
Händer idag då..?
Det är du inte ensam om.. När man får barn så tänker man aldrig på sig själv utan på alla andra! Sen tar man barnen och hem sysslorna före allt annat. Tillslut glömmer man av att äta också och det är ju inte så bra.. Vi måste börja tänka på oss själva mera :)
