Jakten på lyckan.

Varför ska Isabell vara så fruktansvärd svår att förstå sig på?
Vet ingenting om henne ännu känns det som. Vad hon tycker om och inte tycker om. Hur mycket hon egentligen vill äta om dagarn, hur mycket hon vill sova. Ingenting vet jag känns det som. Känner mej helt lost och som en totalt värdelös mamma som inte efter nästan 4 månader kan förstå sig på sitt eget barn.
Varför är hon missnöjd om dagarna? När är hon det inte? Jag fattar ingenting verkligen.
Vad är det som är fel och vad gör jag för fel egentligen?
Känner mej i skrivande stund så toalt olycklig och ensam. Vet inte vem jag ska prata med, varför vill någon lyssna på mig och mina ständiga problem med Isabell? Tack och lov för denna blogg. Superenkelt att bara skriva av sig utan att behöva bry sig om någon lyssnar eller inte. Det gör jue du om du känner för det eller inte, annars är det bara att trycka på krysset i högra hörnet.

Hade behövt någon att bolla med. Önskar att någon bara hade kunnat säga: "Testa det här" och det hade funkat. Känns som att jag skulle behöva ett mirakel nu.
Vill bara att hon skulle vara nöjd och glad lite bebis.
Visst, hon är absolut annorlunda sen för 2 månader sen, då var det värre. Men det är verkligen frustrerande att inte veta vad hon vill så att hon mår bra och känner sig nöjd. Efter nästan 4 månader så känns det som att jag borde ha många fler svar än vad jag har.

Jag mår just nu skit. Vet inte alls vart jag ska ta vägen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0