Att sova eller inte sova..?

Det är verkligen helt fantastiskt att Isabell de senaste 4 veckorna så har hon sovit hela nätterna, mellan 10-11,5 timmar per natt, helt underbart.
Men det största problemet jag har är hur jag ska få henne att sova på dagarna, och hur vet jag egentligen att hon vill sova? Flikkan 'powernappar' (som jag kallar det - sover 5-15 minuter och vaknar igen) mest hela dagarna, och är som de flesta barn alldeles för nyfiken för att stänga de små blå och sova en stund. Har en riktigt lite envis sak här hemma.
Ska fråga på BVC idag och se om jag kan få lite råd kring hur jag enklast får henne och sova.
Visst, jag tror inte att hon vill sova många timmar per dag heller, men några vet jag att hon vill, så vad ska jag då göra egentligen för att underhålla henne under de timmar som hon är vaken? Vad leker man med en 2 månaders bäbis? :S
Ett annat litet problem som är jobbigt är att hon är fruktansvärt spänd under dagarna, alltså hon slappnar verkligen inte av. Somnar hon till då, så är armar och ben aldrig avslappnade och hon vaknar inom en halvtimma igen. En sak som jag lade märke till igår, är när hon somnar i babysittern eller i knät på rygg, så är hon som sagt aldrig avslappnad helt, och när hon vaknar efter en liten stund, så är hon dessutom nästan vettskrämd. Totalt orolig och nervös nästan. Varför? Det är otroligt skumt varför som hon är sån. Hoppas jag får bra svar idag, ska jue faktiskt träffa en läkare idag med.

Det är bra jobbigt att gå och vagga den lilla damen till sömns, så ni ska tro att jag längtar tills man kan göra 5minutersmetoden med henne. Också något som jag ska ta upp idag och fråga lite om. Tack och lov så har hon blitt ganska så lätt att lägga på kvällarna - peppar, peppar.

16/8 2010

Det värsta med att vara mamma är den ständiga oro som man utsätter sig för. Min oro är att Isabell bara helt plötsligt en dag ska sluta andas, usch vad hemskt det är. Så när hon sover ibland längre än vad hon ska och så så kan jag knappt slappna av, det är helt sjukt! Jobbigt.
Tror att jag blitt uppskrämd lite de här med plötslig spädbarnsdöd och de, i och med att hon sover på magen.
Bara så jobbigt att behöva vara orolig hela tiden!

Imon ska vi till BVC, ska bli riktigt kul :D
Känns som att det var en evighet sen sist vi var där, de är väl iaf en 3 veckor sen. Ska bli så kul att se hur mycket hon har växt! (:

Och en dag i veckan ska jag ta mej till stan och kika ut lite grejjer och så till hennes rum nu, har ett riktigt fixar-sug nu! :D Måste hitta lite färg och lite schabloner och så (:


9/8 2010

Knappt kass på att uppdatera mej här, men känns ibland verkligen som att jag inte gör annat än bär på Isabell, så får inga armar lediga någon stund under dagen. Men måste börja vänja av henne vid det, känns inte riktigt bra längre. Och sen så vet hon jue att så fort som hon skriker så kommer mamma, som en mycket vis flikka sa (:

Jag önskar att hon kunde sova en liten stund under dagarna, för som den trötta och envisa tjej hon är, så behöver hon verkligen det. Hon är ibland så trött att hennes ögon knappt orkar hållas uppe, men ändå ska hon inte sova. Antagligen så är inte inte jätteberoende av sin sömn under dagarna, då hon har börjat sova dryga 10 timmar per natt, men någon timme under dagen känner jag att hon behöver sova för hon känns jättegrinig annars.

Men ska iaf börja stålsätta mej, för fröken Månsson ska få skrika lite granna framöver, så jag får henne avvänjd lite. För trots allt så kan jag inte gå och bära henne hela dagarna som jag vissa dagar har gjort :/
Det är verkligen allt annat än lätt med små barn.

äh

fuck it

Fnurrar en massa..

Bellis är inne på sin tredje (?!!) sovandes timma, helt underbart! Mamma har fått andas mycket under denna tiden, och herremingud så mycket som fnurrar i huvet just nu. Vet varken ut eller in längre. Det som jag trodde att jag hade bestämt mej för igår, känns idag inte alls angeläget.
Mycket som jag vill just nu, mycket som kostar en massa pengar också, mycket som får vänta.

känns som att jag kommit ut ur en dimma just nu, känns helt skumt. En dimma som legat över mej nu den senaste månaden eller så. Ser allting lite mer klart nu. Och nu går huvudet på högvarv, mycket att fundera på. Herregud, vart ska man börja egentligen?
Mycket framtidsplaner, men det är fan att jag ska vara så otålig. Vill jue helst att allt ska hända nu! På en gång! Med detsamma! Knappt ingt tålamod alls känns det som. Man säger jue att den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge..? ALLTID för länge säger jag!

Bellis sover..

Om vartannat sover hon, och sen hör jag henne pratandes/gnällandes i babyvakten och sen är det tyst en stund igen. Knas den tjejjen (: Så länge hon inte skriker, så får hon sova!
Hon har den senaste veckan sovit allt mellan 7-11 timmar i sträck, mamma är en stolt och utvilad mamma nu! (: De senaste tre nätterna har hon sovit 10,5 timma i rad, helt underbart! Lägger henne i regel kl 21 på kvällen så sover hon till 07, så underbart att det är obeskrivligt! Nu ska vi bara klura ut hur hon ska sova bättre på dagarna?

Själv klurar jag på livets funderingar, men dom behåller jag nog mest för mej själv just nu.
Men, trodde jag hade bestämt mej för nånting, men nu är jag kluven..? Hur kan det ändras bara över en natt?
Vete sjuttan hur jag vill ha det. Tåls att funderas över en stund.

Åka till Cissi och fika lite sen kanske? Och i eftermiddag kanske Tini kommer på fika? Den som lever får allt se! :D

LOVAR!

Att jag snart ska bli bättre på att uppdatera mej igen, men har inte riktigt orkat det senaste bara. Inte haft nått speciellt att skriva heller för den delen.

Var idag dock och träffade en mycket trevligt tjej och hennes underbart söta son, Alexandra och Alvin. Mycket trevlig pratstund, det behövdes! Tack! (:

To be continued..

Dagens motto:

I'm not a BITCH,
I am THE BITCH,
and it's Miss BITCH to you!

Grattis!

Sanna Martinsson till din lilla pojk!

UNDERBART! :D

Ett ämne som är tabu?

När man är gravid och ska bli mamma, så hör man sådana lovord att det är så mysigt och det är så gulligt och fint och att man ska passa på att njuta medans dom är så små, för sen går det fort!
Men det faktum att det är tröttsamt, slitsamt, jobbigt och att man mest känner för att gråta halva dagarna för att man inte vet vad bäbisen vill eller känner, det är det absolut ingen som pratar om.
De stunder som är så fruktansvärt jobbiga att man helst vill lämna tillbaka bäbisen och bara krypa ihop att gråta, det glöms bort att tala om? Så man istället sitter och tror att man är en dålig mamma som inte vet vad ens barn vill och att man är så utsliten att man önskar sig bort från allt?
Varför pratas det aldrig om det? Glömmer alla bort det så fort som bäbisen kommer och bli 6 månader och är mindre beroende av dej? Visst, jag säger inte att alla nyblivna mammor känner på det sättet, men fler än vad man pratar om tror jag dock!
Är man så rädd för att man ska bli klassad som dålig mamma och kanske få stämplen att man har förslossningsdepression? Tycker att det är helt normalt att känna så här, nu efter pratat med några. Tro fan att det är jobbigt, och ingen jävla dans på rosor och mys hela dagarna! Den som säger det, den ljuger!
Att gå från att tillbringa 24/7 med dig själv och bara kunna bry dej om dej själv, till att knappt ha 5 minuter över till att gå på toa, tro fan att det påfrestar vem som helst. Visst, ens partner ska hjälpa en och fixa och allt, men de 10 timmar eller så som dom jobbar då? Hur man än vill och tror, så blir man ensam med sitt barn många och långa stunder, och det är inte enkelt alltid.

Varför är det aldrig någon som pratar om det här?

Trust.

Kom på mej själv idag när jag precis skulle öppna min mun för att gnälla och klaga över nånting, att det är slut med det. Har tänkt på det faktum hur mycket som människor pratar bakom varandras rygg egentligen, att det slog mej, hur mycket och vad säger alla egentligen bakom min rygg? För jag tror knappast att jag är en sån älskvärd person att det inte finns någonting ont att säga bakom min rygg. Knappast.
Samtidigt så slår det mig, hur lite jag faktiskt bryr mig om vad som dom kanske, eller kanske inte säger, för jag vet jue i skrivande stund ingenting av vad det kan vara.
Men beslöt mej samtidigt som jag kom på det, att förhoppningsvis min skvaller tid är över.
För om man tänker på det, så är det bra tragiskt över hur mycket skvaller som man har och säga, och hur mycket utav allt skvaller är egentligen snälla saker?

Blev också varse häromdagen, hur något som man för länge sedan berättade för någon som man ansåg sig lita bra mycket på, sedan gått vidare. Och som jag inte kan förstå varken varför eller hur.
Visade sig dock bara att det är ännu en person som jag inte tänker dela vissa saker med.
Känner i skrivande stund, att det nog inte finns någon kvar som jag skulle kunna ringa bara för att tjöta av mej om saker, goda och dåliga. Ingen som jag riktigt, riktigt litar på att det inte biter mej i arslet vid ett senare tillfälle.
Vem kan man lita på numer, mer än sig själv?

Nojja.

Sitter och verkligen tänker en massa nu på hur man ser ut egentligen.
Urk. Vill verkligen komma i form och få tajtare kropp. Gillar verkligen inte det som jag ser i min dumma spegel. Någon som har något hett tips på vad man kan träna eller göra, alternativt mot att gå till ett gym, vilket jag provat och härmed vägrar göra igen.
Är inte assugen på att banta längre, men det ändras jue mest från dag till dag, men komma i form, tajta till huden lite (: Måste komma igång ganska snart med att sola också, det är dags nu.

Har precis nattat min sessa, för natten förhoppningsvis, och sitter här nu och lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker tillbaka till min tid då jag arbetade på Ericsson, för den påminner mej nått grymt om den tiden. En tid som privat var ruskigt komplicerad, men en fantastisk tillflykt med jobbet. Det var en fin tid de månaderna.
Aldrig någonsin trivts så jäkla bra. Tack alla fina människor som jag jobbade med då som fick mig att överleva de månaderna som varit de tyngsta någonsin i mitt liv.

Känner en sån otrolig saknad idag, alla dagar. Hjärtat känns halvt och ingen att prata med om det.
Känns ganska klyschigt att säga (skriva), men jag har ta mej faen inga vänner, ingen att direkt anförtro mej åt.
Såg häromdagen av en slump att jag har 301 (!!?!) vänner på Facebook. Och vilka är ni alla egentligen?
Ingen vän som jag ringer när jag känner att jag mår dåligt och bara behöver prata, eller någon som jag känner att jag vill ringa bara för att berätta att något kul hände idag.
Lärde mig häromdagen att man inte kan lita på någon annan än sig själv, för gör man det, så biter det dig till slut i arslet, och det svider. Ganska länge.

Hade en gång en hel bunt med vänner, och två personer som jag ansåg var mina bästa vänner. Borta. Sedan länge så är dom borta, och jag saknar att ha en sån vän. Såg nånting på TV idag som dom sa att det är svårare att skaffa sådana vänner jue äldre man blir. Är det meningen nu då att jag ska leva ensam, vänlös, bästavänlös för resten av mitt liv?

</3

P!NK

På fredag smäller det! P!NK Funhouse tour kommer IGEN till Sverige, och denna gången till Ullevi, Götelaborg! Och JAG har biljett dit! :D Nu hoppas jag bara att farmor vackert kan ställa upp och hjälpa Daniel att ta hand om Isabell på fredag, så att denna biljett inte behöver gå åt helvete, för använder inte jag den, så verkar det inte heller som att jag kan få den såld, vilket är bra surt.

Känner att jag verkligen är i behov av att komma ut lite granna, roa mig och känna mej som Jeanette för en kväll, och inte mamma. Ska ringa farmor om 1½ timma när hon slutat jobba, och HOPPAS att hon inte ska jobba kväll på fredag..!!

BILRING!

Behöver bli av med denna jäkla bilring nu, känner mej knappt osexig alls. Men hur ska man bli av med den på ett snabbt och effektivt sätt? Avskyr något sådär att gå till gymmet, och hade gärna ist gjort nånting hemma som är effektivt. Men vad?

Vill gärna ha ett bra tips på något!

Ensam?

Börjar tro att man blir stucken i ryggen i stort sett vart mn vänder sej, ingen man direkt kan lita på längre känns det som. Ensam reder sig nog starkast.
Blir nog oftare framöver som man håller saker till sig själv snarare än att man uttrycker sin åsikt. Lika så bra det.

KLIPPNING!

Tack syster Jenny, ska verkligen bli hur skönt som helst. Jenny ska bjuda mej på en klippning imon som "grattis till bäbis" (: Ska bli skönt. Önskar bara att jag hade haft egna pengar och lagt till så jag kunde fått det färgat med. Men man kan väl inte alltid få vad man vill? :S

Klippning imon klockan 13 på Salong Nikita i knalleland, me likie :D

PUHF.

Nu när sessan verkar må bättre och man får hinna tänka och andas igen, så börjar alla jobbiga tankar komma igen, dom som är så fruktansvärt självkritiska. BLÄ.
Sen att man mest gått runt i mysbyxor de senaste, och nu när man ska klä på sig i, typ finare kläder, så kommer de dumma tankarna. Känner sig störtful, tjock och inser att garderoben är fylld mest med skit om det ens finns något i den. Inte alls roligt de dagarna som man känner att man vill göra nått då.

Börja gå ut och gå igen, gjorde jue de lite smått nu i början med Isabell, men la ner i brist av ork när hon inte mådde riktigt bra. Men kanske bara skulle ta och göra de? Gå ner 10 kg hade inte varit fel :S


F**K YOU ?!

Vad är felet på dej? Hoppas att du växer upp, tar de själv i kragen och säker hjälp snart, annars kommer du med all säkerhet få tillbringa livet ensam. Hoppas du vet vad du gick miste om!

PINSAMT! - när man dessutom är så gammal? Tror inte ens 14 åringar håller på på det sättet.

LYCKLIG OCH NÖJD BÄBIS!

Det är helt fantastiskt, nu känns det helt och hålet som att det går ut ljusare och bättre tider! (:
Isabell är så mycket nöjdare och lugnare i kroppen! Hon kan ligga själv på en filt och spana runt i rummet och bara vara nöjd! Innan kunde jag inte lägga ner henne utan att hon skrek, så jag var tvungen att hålla i henne 24 timmar per dygn! Hon är så nöjd och tillfreds med sig själv (: Tack Minifom! :D

Nu är hon som en bäbis ska vara. Idag har hon knappt varit vaken  3 timmar ens (: Och innan var hon vaken halva dygnet, minst!




Idag är en bra dag, en riktigt bra dag! (:

KÄRLEK! <3

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0